Livet är slöjd!

Tänk att en liten grön strumpätare kan få ett helt gäng fjärdeklassare att lära sig virka!?!
Jag måste erkänna att timmen var sen, mycket sen, en het sommarnatt för 2 år sedan. Jag satt i ateljén och läste in ljud till Virka. introduktionsslingan till amigurumis blev minst sagt improviserad.
Plötsligt dök det upp en bild på en liten grön varelse som Mi Möller hade virkat och fotografen fångat fint. Fråga mig sen inte vad som hände men bildtexten lyder.
"Här är han, alla känner till honom men nästan ingen har sett honom, den lilla gröna stumpätaren som bara äter en strumpa av varje sort, inne i tvättmaskinen."

Efter lovet körde jag en introduktionslektion om virkning för mina fyror. Vi tittade igenom Intro till virkning och historiken, sen fick alla se löpögla och luftmaskor via projektorn tills de en efter en fick kläm på att forma maskorna. Det brukar bli succé och virkningarna åker med ut på rasten. Några stannar vid luftmaskor men en del ungar blir "virkvilda" och i år var det någon som hittade Honom! Den lille gröne strumpätaren och plötsligt skulle alla virka sådana, fast inte gröna. Det finns ingen "steg för stegare" på det men det funkar att vända upp och ner på spöket och göra minskningar till en topp.

Snacka om koncentration.

Det funkar bra att virka med topsull om man är riktigt försiktig.