Livet är slöjd!

Italien... Milano... sommarvärme, god mat och dryck, trevligt sällskap och så mycket vackert att titta på! Jeans, jeans, jeans, överallt. Det fanns en tid då jag trodde att jeans var något som tillhörde min generation och att jeans skulle bli vårt signum när vi blev gamla. Ungefär som när vi definierar en gammal tant som något som bär hatt och kappa skulle vi bli identifierade som de där gamlingarna som vägrar ta av sig jeansen och har dem på vid alla tillfällen. Det är nog snarare så att varje generation har sitt version och snitt på sina jeans, själv är jag i stretchåldern, den med hög midja men med skjortan/tröjan utanpå. Generationen över mig envisas med att stoppa skjortan i jeansen och ha ett chict litet skärp i hällorna runt midjan. Och generationen under har jeansen på höfterna, vilket jag i och för sig tror är ett modeknep från konfektion för att slippa göra så många modeller och varianter på måttförhållandet mellan stuss och midja, det blir helt enkelt billigare och enklare att producera byxor som bara ska passa upp till höften. Jeanssvammmel...
Milano var det! Jeans, antingen hårt slitna eller helt otvättade. Strass och stenar i mängder. Helt transparenta tyger som avslöjar allt, både stickade och vävda varianter. Maxmara´s förstalinje gjorde mig fullkomligt HÖG! Så läckert det är med laskade kanter. Nya Shachikomaskinens tråckelstygn kommer till nytta här!
Modedesigner Hanna Malmgren visade oss runt till några highlights i Milano och Como. Bilder med kommentarer ligger på Flickr.